Jag tror att jag har utvecklat en sorts hatkärlek till min häst på senare tid. Kan inte leva med henne men kan ändå inte vara utan henne. Det har varit så mycket bekymmer på senare tid att jag stor lust att ge bort henne till första bästa som vill ha henne. Jo , så illa är det tyvärr   

Har ju hela sensommare och hösten varit problem med hanteringen av Hallon. Har varit allt mellan täckespåtagning till att ta ut henne i hagen. Hon har lyckats sätta skräck i de flesta i stallet, så nu kanske det är typ 2 personer som vågar ta in henne.  Inte vidare roligt då jag vill att alla ska kunna hantera henne, men det vill hon inte accceptera. Har jag nämt att det är ett sto jag har ? ;)

Idag hade hon tydligen haft världens rejs i hagen , utan anledning. Antagligen så var det små snödemoner som tagit sig in i hennes hjärna och sedan såg hon spöken. Ingen vågade ta in henne, så när jag kom var hon själv ute. Genomsvett och andfådd fick hon komma in i boxen och äta mat. Sedan hade vi ett litet stallmöte om hur vi ska göra med hanteringen av Hallon eftersom många är rädda för henne. Kom fram till ett par beslut som jag ska hoppas ska fungera framöver. Helst av allt vill jag ju att alla ska våga ta in henne, så att hon slipper vara själv ute. Svårt blir det nästa vecka för då jobbar jag till 20.00 hela veckan, puh. Undrar om det är någon som vill ta in Hallon då...?

Måste ta tag i NH och börja köra det igen, det är ju i ledarskapet allt brister, tyvärr. Kanske kan be hovlsagare Rolf att köra lite med henne i sin roundpen.

Men än kommer jag inte ge upp med henne, någon gång i framtiden ska vi väl vara vänner och inte ovänner. NI har väl hört ordspråket; "When you once tried black you never go back"  ^^

Nu blir det duschen för mig sen i morgon får jag sova ända till kl. 9 innan jag behöver gå upp : )